För någon minut sedan avslutades tävlingen årets kock på TV4. En timmes dreglande och drömmande över att kunna vad dessa kockar kan. Att göra en lysande rätt på bara 5 timmar med råvaror som man inte kände till innan, det blir jag imponerad av.

Årets vinnare var Viktor Westerlind som till vardags jobbar på Fredsgatan 12, Melker Anderssons högborg för fin gastronomi. På hedrande andraplats kom F12s kökschef, vilket kan föranleda till en och annan intrig bakom kulisserna kan jag tänka mig. Jag har inte ätit på F12 ännu, men då både guld och silverplatsen tilldelas kockar från denna restaurang, blir jag manad att åka dit och se vad som gör dem bäst i Sverige.

Vad som fick mig mest upphetsad under programmet, var när vinnaren visade hur han gjorde sin sej. Vakuumförpackad sej i mjölk, som sakta får bli varm i en cirkulator som håller 44 grader. Så underbart, så vackert, så tekniskt. Att det finns en sådan perfektion i hur man tillagar en fisk, gör livet lite roligare att leva. När skall jag tillaga fisk med sådan exakthet? Förmodligen aldrig, men det är väldigt roligt att titta på.

Om ni vill göra denna vinnarrätt, har ni receptet här. Ingenting för den som känner sig ovan i köket kanske...

Grattis Viktor, och lycka till med chefen!

Vissa dagar är på något sätt gjorda för vissa maträtter. Stek på söndagar och potatisgratäng på fredagar. Idag kändes det som en pajdag. Det låg på något sätt i luften, en klassisk quiche med lite skinka, ost och purjolök. Allting var i ordning för att börja tillreda denna rätt, då jag insåg att det inte fanns någon Cumberland sås hemma. Att äta paj utan Cumberland sås, är för mig som att använda färdigkrossad svartpeppar på burk. En omöjlighet. Jag var nu tvungen att göra min egen Cumberland sås, vilket gjorde mig glad, eftersom jag inte hade en aning om hur man skulle göra. Och kanske skulle jag komma på nånting nytt? Jag älskar matlagning just på grund av detta, att den sista upptäckten ännu inte är gjord.

Nåväl, om jag då skulle försöka härma smakerna av en Cumberland sås, måste jag först försöka komma ihåg vilka olika smaker som denna härliga sås innehåller. Lite surt kanske, lite vinäger, lite röda bär, lite mörka bär, socker...

Det som jag använde i min sås var således svartvinbärsgele för att ta upp det söta och de mörka bären, rödvinsvinäger för att fånga syran samt några hallon jag hade i frysen. Jag blandade allt, smakade av med salt och peppar och plötsligt så hade jag en sås. Det var inte Cumberlandsås, men det var trots allt en sås som var mycket mycket god. Den var helt perfekt till min sköna onsdags quiche.

Vad kan man då lära sig av detta. Jo, att experimentet måste få finnas i köket. Att försöka göra något som man aldrig gjort innan. Om det blir bra eller dåligt har ingen betydelse, bara man lär sig något och tar med sig det in i nästa experiment. Att utveckla det som redan är känt och att upptäcka det som är okänt, är hemligheten till att vara lycklig i ett kök.


Nu skall jag läsa några rader ur "Pontus by the book" för min dotter. Dagens lektion: Foie gras au torchon!

Peter

Jag vill egentligen inte ha en massa recept på denna sida, men ibland så hittar man något som blev bättre än väntat, och så är fallet med denna lasagne. Den blev så oerhört len och mild, att jag var tvungen att dela med mig av detta recept. Jag hade inte mycket råvaror hemma, och det är oftast då som det blir som bäst. Anledningen till att många fattiga länder har så god matkultur är för att bönderna var tvunga att änvända allt som producerades på gården för att det skulle räcka till att föda en familjs hungriga magar. En seg köttbit, lite grönsaker och rött vin som  får puttra ett par timmar blir himmelen själv i form av en Boeuf Bourguignon. Att inte ha perfekta råvaror tvingar fram uppfinningsrikedomen. Nåväl, det jag hade hemma var:

En aubergine
Tre vitlöksklyftor
Två schalottenlökar
En tomat
En morot
Färska lasagnepattor
Smör
Mjöl
Mjölk
Salt
Peppar
Parmesan

Jag började med att skära auberginen i långa skivor. Jag lade en oskalad vitlöksklyfta i botten på en teflonform, för att sedan toppa med en skiva aubergine, lite salt, olivolja och peppar. Detta är gjort, ugnsbakas dessa i 250 grader värme på nedersta falsen tills de fått färg och är mjuka. Medan auberginen är i ugnen, fräs hackad tomat och hackad schalottenlök i en kastrull med smör och olivolja. När det är mjukt och tomaten har gått sönder helt, ha i en riven morot. Salta och peppra, smaka av. Gör en vit sås av smör, mjöl och mjölk. Nu är auberginen klar. Tag bort skalkanten, hacka köttet grovt och lägg det i grönsaksgröran. Tag bort skalet på vilöken och lägg även i dessa. Rör om några gånger tills röran är blandad. Börja med att lägga vitsås och aubergineröra i botten på en form, sedan lasagneplattor, sedan vitsås och mer aubergineröra, lasagneplattor och vitsås. Toppa allt med finriven parmesan.  Viktigt att översta lagret  innan parmesanen är vitsås! In i ugnen 275 grader tills osten fått färg, gärna en del svarta fläckar. Sänk sedan värmen till 150 grader och baka ytterligare 5-10 minuter. Servera med en flaska Chianti Classico och några Grissini Torinesi. Kärlek!

(Bild tillkommer nästa gång jag gör detta recept. Hade inte en aning om att det skulle bli så gott, varför jag inte tog någon bild.)

Smaklig spis/

Peter