Vissa dagar är på något sätt gjorda för vissa maträtter. Stek på söndagar och potatisgratäng på fredagar. Idag kändes det som en pajdag. Det låg på något sätt i luften, en klassisk quiche med lite skinka, ost och purjolök. Allting var i ordning för att börja tillreda denna rätt, då jag insåg att det inte fanns någon Cumberland sås hemma. Att äta paj utan Cumberland sås, är för mig som att använda färdigkrossad svartpeppar på burk. En omöjlighet. Jag var nu tvungen att göra min egen Cumberland sås, vilket gjorde mig glad, eftersom jag inte hade en aning om hur man skulle göra. Och kanske skulle jag komma på nånting nytt? Jag älskar matlagning just på grund av detta, att den sista upptäckten ännu inte är gjord.

Nåväl, om jag då skulle försöka härma smakerna av en Cumberland sås, måste jag först försöka komma ihåg vilka olika smaker som denna härliga sås innehåller. Lite surt kanske, lite vinäger, lite röda bär, lite mörka bär, socker...

Det som jag använde i min sås var således svartvinbärsgele för att ta upp det söta och de mörka bären, rödvinsvinäger för att fånga syran samt några hallon jag hade i frysen. Jag blandade allt, smakade av med salt och peppar och plötsligt så hade jag en sås. Det var inte Cumberlandsås, men det var trots allt en sås som var mycket mycket god. Den var helt perfekt till min sköna onsdags quiche.

Vad kan man då lära sig av detta. Jo, att experimentet måste få finnas i köket. Att försöka göra något som man aldrig gjort innan. Om det blir bra eller dåligt har ingen betydelse, bara man lär sig något och tar med sig det in i nästa experiment. Att utveckla det som redan är känt och att upptäcka det som är okänt, är hemligheten till att vara lycklig i ett kök.


Nu skall jag läsa några rader ur "Pontus by the book" för min dotter. Dagens lektion: Foie gras au torchon!

Peter