I november förra året var jag i Cascais, Portugal och åt på en mycket trevlig restaurang som heter 100 MANEIRAS. En relativt liten och välinredd restaurang som satsar på moderna mat av klassiska råvaror. En liten anekdot i anekdoten är att jag vid mitt besök på denna restaurang för 2 år sedan beställde in en Niepoort Tawny 20 years, samtidigt som ägaren till Niepoort satt vid bordet bredvid. Det var intressant att se hans ansiktsuttryck när han försökte tyda vad jag gillade portvinet. Nåväl, denna gång liksom de föregående beställde jag in deras gåslever till förrätt, som brukar vara mycket bra.

När den kom in undrade jag vad som fanns på tallriken... Till vänster var det gåsleverpaté, i mitten var det halstrad gåslever och till höger var det... ja, en snöboll! Kyparen var noga med att jag skulle äta den på ett speciellt sätt. Jag skulle krama den fluffiga snöbollen med händerna tills det var en kompakt liten boll, sedan stoppa den i munnen utan att tugga, låta den smälta och sedan bli förvånad! OK, tänkte jag... jag packade snöbollen och insåg att det var sockervadd som jag packade. När det blivit en hård liten boll, stoppade jag den i munnen. Smaken var socker, inga tillsatser, men det som sedan väntade hade jag aldrig trott. Det började smattra i munnen! Om ni kommer ihåg det gamla godiset som man lade imunnen och det kändes som att det började "poppa" i munnen, så vet ni hur det kändes. Det poppades fram en alldeles förträfflig smak av gula körsbär i munnen. När poppandet började avta, så framträde smaken av en härlig bit gåsleverpaté. Alltså, gåslever som är panerad i gult körsbärs"popp" med ett yttre lager av socker vadd.

Mycket märkligt, men som alltid på 100 MANEIRAS, mycket gott.

Vi syns imorgon!

Peter