Hösten 2005. Middag på Bloom, en av Malmös finare krogar vid denna tid. Stället flyttade sedan till Pildammsparken, och har efter vad jag har hört gått i konkurs när detta skrivs. De som drev restaurangen var två stjärnor vid namn Igy Vidal och Ebbe Volmer. Jag tror att Igy fortfarande driver någon form av restaurang under namnet Bloom in the park i samma lokaler, medans Ebbe har flyttat till Köpenhamn där han driver ett ställe som heter Premisse.

Nåväl, min bror och jag hade länge velat äta här eftersom de inte hade någon meny. Bara det gör ju att intresset går upp en del. Ebbe åkte till Paris och Köpenhamns olika matmarknader och handlade in de bästa råvarorna han kunde hitta. Om ankan såg bra ut, köpte han det. Kanske hittade han några fina flundror, eller varför inte en hängmörad entrecote? När Ebbe sedan kom hem, satte sig Ebbe och Igy ner och funderade över vilka olika rätter de kunde koka ihop på de perfekta råvaror som Ebbe hittat på sin veckoresa. Alltså, det enda som betydde något var att råvarorna var de bästa som man kunde hitta just nu och just denna vecka. Underbart koncept! Och därav inte heller någon meny, då de knappt visste vad de skulle servera 2 dagar innan de skulle servera det.

När vi skulle beställa frågade Igy om det var något vi inte åt eller inte tålde? Nej svarade vi, och sedan var den beställningen över. Maten började rulla in och det smakade väldigt bra. Det opastöriserade smöret från Bretagne var ljuvligt, precis som bläckfiskdåben. Vi kände att vi fick ganska bra kontakt med Igy, då vi snackade rätt mycket mat under de olika rätternas intåg. Innan efterrätterna skulle komma in sade Igy på sin svenska med engelsk brytning, "Grabbar! Jag har något speciellt till er!" Ok tänkte vi, han måste gilla oss... In kom en roquefort, kex, päron och lite sauternes. Lysande gott, och så trevligt att bli bjuden på en liten extrarätt!

Efter maten kommer Igy in med kaffe, och sätter sig ned med oss och börjar småsnacka. Fotboll, mat, Heston Blumenthal, kvinnor... Ja, allt som är viktigt här i livet för en engelsman. De övriga gästerna hade gått hem för styvt 2 timmar sedan, men vi satt fortfarande och pratade med Igy Vidal. Vår nya idol. Klockan börjar närma sig 2 på natten, och vi känner att vi skall röra på oss. Igy kommer in med notan, vi betalar, går hem och känner att denna man verkligen bjudit på något speciellt. Det var verkligen att sitta vid "Chefs table".

Vi tittar då på notan och inser att han tagit betalt för osten som var "något speciellt till oss". 270 kronor per person! Vilken konstig känsla det gav i kroppen. Han hade gett oss 3 timmar av sig själv, men kunde inte bjuda en ostbit. Både jag och min bror hade uppfattat det som att han ville bjuda på osten, men ack vad fel vi hade. Eller så bjöd han på osten, men tog betalt för de 3 timmarna.

En underhållande man är han i alla fall den gode Igy, och jag vill varmt rekommendera att äta hans mat samt spendera några timmar med honom efter middagen. Han är värd pengarna.