24hGOLF
Hej igen... det var väldigt längesedan jag skrev något på min blogg... den är väl mer eller mindre nedlagd vilket är tråkigt men tyvärr så blir det så när inte tiden räcker till... Sanningen är väl även den att mina matupplevelser inte längre är lika frekventa då man har blivit familjefar.
Jag gjorde dock en helt galen tårta i helgen som blev kanongod...
Nu var det faktiskt inte tårtor jag tänkte skriva om, utan mitt andra stora intresse, nämligen golf.
Jag anordnar en tävling varje år som är helt galen, nämligen en 24timmars golf. Vi spelar från 7 på morgonen till 7 på morgonen, ett helt dygn...
Läs gärna mer på vår hemsida www.24hgolf.com och anmäl er om ni känner er sugna på att utmana er själva!
MVH/
Peter
Julmiddag
Det var länge sedan jag skrev på min kära blogg, men nu kände jag att det var dags igen... Mitt mål är att öka frekvensen av inlägg framöver, det är dock så att det är knappt om tid just nu.
Hittade dock en underbar film på YouTube nyss, som handlar om Heston Blumenthal och hans perfekta julmiddag. Han har gjort en del serier för brittisk television innehållande sätt att ta sig fram till den perfekta rätten, oavsett om det är pizza, gåslever eller pasta. Det är ett måste att titta på alla program, men eftersom det är danföredanföredopparedan, känner jag att det var läge att lägga upp en länk till Hestons Perfect Christmas Dinner... Total kärlek och fullkomligt underbar kunskap om hur mat skall tillverkas enligt världens (näst)bästa kock.
Njut!
God Jul!
Peter
Hittade dock en underbar film på YouTube nyss, som handlar om Heston Blumenthal och hans perfekta julmiddag. Han har gjort en del serier för brittisk television innehållande sätt att ta sig fram till den perfekta rätten, oavsett om det är pizza, gåslever eller pasta. Det är ett måste att titta på alla program, men eftersom det är danföredanföredopparedan, känner jag att det var läge att lägga upp en länk till Hestons Perfect Christmas Dinner... Total kärlek och fullkomligt underbar kunskap om hur mat skall tillverkas enligt världens (näst)bästa kock.
Njut!
God Jul!Peter
Kanelbullar
Har precis kommit hem från en härlig semester nere på österlen. V bodde i Hammenhög och på deras gästgiveri. Mykcet trevligt. En dag när vi var på väg mot Kivik för att lära oss mer om äpplets användningsområden, ville kvinnorna i sällskapet ha kanelbullar. Det var precis efter frukost så jag var väl inte direkt sugen på kanelbullar, men damerna insisterade vilket gjorde att jag var tvingad att stanna vid ett fik de hört talas om. Fröken Östergrens hette det, och låg i en relativt sunkig lokal mitt inne i Hammenhög. De sprang in och köpte varsin bulle och satte sig sedan i bilen. Klockan var precis efter 11 och bullarna var precis utkomna ur ugnen, och lukten gjorde att jag trots allt kände att jag kanske ville ha en smakbit... jag fick en bit i min hand, stoppade den i munnen och attans vilken bulle det var. Så mycket smör och kärlek har jag aldrig skådat i en bulle, så jag åt väl mer elle mindre upp min kvinnas bulle. När vi kom hem från Kivik stannade vi till och tog en fika på Fröken Östergrens eftersom jag ville äta mer av hennes underbara bullar. Jag beställde 2 st, och köpte sedan 2 till. Jag kunde inte få nog av dessa bullar, och jag sade till henne att de var de bästa bullar jag någonsin ätit. Jag försökte även får fram hemligheten bakom dem, men det gick tyvärr inte, varför detta inlägg inte beskriver hur man bakar de bästa bullarna, bara hur man får tag i dem, nämligen hos Fröken Östergren i Hammenhög.
Ha en skön kväll!
Peter
Stoppa Delicato
Delicato gör massproducerade sötsaker med lång hållbarhet. De ökar vinsten år för år och använder transfetter i sina produkter.
Läs artikeln på DI om hur deras framgång är en saga och att de tjänar stora pengar på att förse vårt land onyttigheter. Jag är inte emot smör, kakao, grädde, socker... men jag är emot alla kemiska tillsatser som de proppar sina godbitar med.
Gå gärna in på deras egen hemsida och titta på innehållsförteckningarna... verkar inte så nyttigt om jag får säga vad jag tycker.
Ha en mycket strålande dag!
Peter
Middagsdags!
Jag har ju nu haft ett antal middagar där mitt koncept PetersMat lancerats... Hittils har som sagt gästerna varit nöjda enligt vad jag kunnat förstå... För att på ett bättre sätt kunna ge en liten inblick i hur min mat ser ut har jag nedan bifogat några bilder. Hur den smakar återstår att upptäcka för de flest av er!
Laga väl!
Peter
Laga väl!
Peter
Topp 5 Kokböcker
Long time no seen!
Det är dags att damma av Topp 5 kategorin igen. Denna gång kommer kokböcker att bedömas, som jag pretentiöst nog använder ganska lite för att laga mat. Däremot är de en underbar källa till inspiration! Att kombinera olika råvaror är för mig det fundamentala, att sedan tillreda dessa på bästa sätt är nästa steg och att presentera maten så att den ser aptitlig ut är det slutgiltiga steget. Om man hela tiden enbart förlitar sig på recept blir inte matlagning något roligt. Man kan likna det med de målarböcker man hade när man var liten. Alla konturer var färdigifyllda, och sedan skulle rött vara i rutorna med siffran 1, blått med siffran 2 osv. Självklart måste man lära sig grunderna med hjälp av recept, men sen skall man använda kokböckerna som inspiration är min åsikt. Våga prova, våga göra fel, våga testa råvaror och kryddor som du inte tidigare jobbat med. Byt ut kycklingen mot fläskfilé, torsken mot markill och potatisen mot morötter. Om ingen provar något som inte prövats tidigare kan vi aldrig få utveckling!
Nu, efter denna pretentiösa moralpredikan, till min topplista. Jag har någonstans mellan 50-70 vilket är många, men samtidigt enbart någon promille av hur många som finns. Min lista är med andra ord inte något facit, bara en guide till de 5 jag värdesätter högst.
1. Anthony Bourdains Franska Kök
Aldrig har en kokbok skrivits med sådan brinnande lust eller ofantlig kärlek med matlagning. Författaren är oödmjuk, arrogant och burdus. Han ger oss sina recept på de franska klassikerna till några moderna rätter, men allting handlar om kärlek till mat och att det inte finns några genvägar. Skall ni bara köpa en kokbok, köp denna! Detta är sannerligen ett mästerverk, och han skriver på ett sätt att man undrar om det verkligen är en kokbok, då det är lika mycket text som det är receptlistor. På nästan varje uppslag döljer det sig något som man kan skratta åt, vilket är mycket ovanligt för en bok av detta slag. KÖÖÖÖÖÖP!
2. El Bulli, 1998-2002
Världen bästa restauratörs första översättning på engelska. Jag kommer ihåg att jag letade länge innan jag hittade ett engelskt förlag som sålde den över nätet. Den kostade typ 3000 kronor och väger närmare 5 kilo. Fantastiska bilder och ett seriöst försök att visa hur hjärnan på Ferran Adria fungerar. Hur tänkte han då han skapade de olika rätter som idag är grunden till den moderna kokkonsten med sina olika konstgjorda texturer. Jag kommer nog aldrig laga några recept från denna bok. Ingredienserna går inte att få tag i och maskinerna som krävs får inte plats i ett normalstort hus. Denna bok lämpar sig bäst för de som söker en inspirationskälla, inte en bok med recept. Det finns nämligen inte ett enda recept på de 500 sidorna. De fick inte plats, utan lades på en bifogad DVD.
3. Bon LLoc, Mathias Dahlgren
Efter mina besök på Bon Lloc kände jag mig tvingad att köpa Mathias Dahlgrens kokbok. Detta är en fantastisk receptbok, där jag har lagat många och åter många rätter. Aldrig har jag kommit i kontakt med en kokbok som har så underbara recept och som samtidigt är så lämpat för hemmaköket. Underbara smaker blandas med härliga bilder och små berättelser som gör att man lär känna Mathias och hans matfilosofi lite bättre. Lättlagad gourmetmat för den vane hemmakocken.
4. Pontus by the Book
utsidan består av råvaror och återigen råvaror. En hare hänger och mörar till sig, blomkål, olja, gåsfett, tryffel, kaviar, morötter osv. Som ett smörgåsbord av icke ännu tillagade delikatesser. Redan här blir man sugen på att bolla med de olika råvarorna. Härliga recept med mycket dyra råvaror. Jag hann tyvärr inte äta på The Green House innan de stängde, men kan alltså trots detta äta några av de klasssika rätterna, som tex Toast Sven-Philip Sörensen eller Foie Gras au Torchon. En smart grej med denna kokbok är att den kommer i två delar, en för bokhyllan med fina bilder osv, samt en för kökets hårda miljö med sämre papper och utan bilder.
5. Sopranos Kokbok
Inte särskilt snygg, inte särskilt häftig utan snarare ganska enkel och kommersiell. Man kan ju tycka att det bara är ett sätt att tjäna mer pengar på en redan populär serie. Men sanningen är att när det gäller italiensk mat så håller jag denna högst. Klassiska råvaru fokuserade rätter com lagats av bönder på de italienska bondgårdarna i flera hundra år känns det som. Inga konstiga ingredienser, bara härliga råvaror som får lyfta fram varandras smaker. En perfekt kokbok för den som gillar italiensk mat och vill lära sig mer om varför det smakar så gott på semestern.
Se så, surfa nu in på adlibris eller bokus eller något annat ställe där ni kan lägga en order, för ni klarar er inte utan dessa böcker!
Buenas noche!
Peter
Det är dags att damma av Topp 5 kategorin igen. Denna gång kommer kokböcker att bedömas, som jag pretentiöst nog använder ganska lite för att laga mat. Däremot är de en underbar källa till inspiration! Att kombinera olika råvaror är för mig det fundamentala, att sedan tillreda dessa på bästa sätt är nästa steg och att presentera maten så att den ser aptitlig ut är det slutgiltiga steget. Om man hela tiden enbart förlitar sig på recept blir inte matlagning något roligt. Man kan likna det med de målarböcker man hade när man var liten. Alla konturer var färdigifyllda, och sedan skulle rött vara i rutorna med siffran 1, blått med siffran 2 osv. Självklart måste man lära sig grunderna med hjälp av recept, men sen skall man använda kokböckerna som inspiration är min åsikt. Våga prova, våga göra fel, våga testa råvaror och kryddor som du inte tidigare jobbat med. Byt ut kycklingen mot fläskfilé, torsken mot markill och potatisen mot morötter. Om ingen provar något som inte prövats tidigare kan vi aldrig få utveckling!
Nu, efter denna pretentiösa moralpredikan, till min topplista. Jag har någonstans mellan 50-70 vilket är många, men samtidigt enbart någon promille av hur många som finns. Min lista är med andra ord inte något facit, bara en guide till de 5 jag värdesätter högst.
1. Anthony Bourdains Franska Kök
Aldrig har en kokbok skrivits med sådan brinnande lust eller ofantlig kärlek med matlagning. Författaren är oödmjuk, arrogant och burdus. Han ger oss sina recept på de franska klassikerna till några moderna rätter, men allting handlar om kärlek till mat och att det inte finns några genvägar. Skall ni bara köpa en kokbok, köp denna! Detta är sannerligen ett mästerverk, och han skriver på ett sätt att man undrar om det verkligen är en kokbok, då det är lika mycket text som det är receptlistor. På nästan varje uppslag döljer det sig något som man kan skratta åt, vilket är mycket ovanligt för en bok av detta slag. KÖÖÖÖÖÖP!
2. El Bulli, 1998-2002
Världen bästa restauratörs första översättning på engelska. Jag kommer ihåg att jag letade länge innan jag hittade ett engelskt förlag som sålde den över nätet. Den kostade typ 3000 kronor och väger närmare 5 kilo. Fantastiska bilder och ett seriöst försök att visa hur hjärnan på Ferran Adria fungerar. Hur tänkte han då han skapade de olika rätter som idag är grunden till den moderna kokkonsten med sina olika konstgjorda texturer. Jag kommer nog aldrig laga några recept från denna bok. Ingredienserna går inte att få tag i och maskinerna som krävs får inte plats i ett normalstort hus. Denna bok lämpar sig bäst för de som söker en inspirationskälla, inte en bok med recept. Det finns nämligen inte ett enda recept på de 500 sidorna. De fick inte plats, utan lades på en bifogad DVD.
3. Bon LLoc, Mathias Dahlgren
Efter mina besök på Bon Lloc kände jag mig tvingad att köpa Mathias Dahlgrens kokbok. Detta är en fantastisk receptbok, där jag har lagat många och åter många rätter. Aldrig har jag kommit i kontakt med en kokbok som har så underbara recept och som samtidigt är så lämpat för hemmaköket. Underbara smaker blandas med härliga bilder och små berättelser som gör att man lär känna Mathias och hans matfilosofi lite bättre. Lättlagad gourmetmat för den vane hemmakocken.
4. Pontus by the Book
utsidan består av råvaror och återigen råvaror. En hare hänger och mörar till sig, blomkål, olja, gåsfett, tryffel, kaviar, morötter osv. Som ett smörgåsbord av icke ännu tillagade delikatesser. Redan här blir man sugen på att bolla med de olika råvarorna. Härliga recept med mycket dyra råvaror. Jag hann tyvärr inte äta på The Green House innan de stängde, men kan alltså trots detta äta några av de klasssika rätterna, som tex Toast Sven-Philip Sörensen eller Foie Gras au Torchon. En smart grej med denna kokbok är att den kommer i två delar, en för bokhyllan med fina bilder osv, samt en för kökets hårda miljö med sämre papper och utan bilder.
5. Sopranos Kokbok
Inte särskilt snygg, inte särskilt häftig utan snarare ganska enkel och kommersiell. Man kan ju tycka att det bara är ett sätt att tjäna mer pengar på en redan populär serie. Men sanningen är att när det gäller italiensk mat så håller jag denna högst. Klassiska råvaru fokuserade rätter com lagats av bönder på de italienska bondgårdarna i flera hundra år känns det som. Inga konstiga ingredienser, bara härliga råvaror som får lyfta fram varandras smaker. En perfekt kokbok för den som gillar italiensk mat och vill lära sig mer om varför det smakar så gott på semestern.
Se så, surfa nu in på adlibris eller bokus eller något annat ställe där ni kan lägga en order, för ni klarar er inte utan dessa böcker!
Buenas noche!
Peter
PetersMat
Halloj!
Jag har blivit mer seriös med mitt matintresse än vad jag för bara några månader sedan kunde ana. Jag tar numera betalt för att laga mat åt folk. En underbar känsla och en rejäl egotripp när man ser att gästerna uppskattar maten man lagar...
Anledningen till att jag tror att det kan finnas en marknad för detta är min egen älskade mor. Jag kommer ihåg de gånger mina föräldrar hade middag. Pappa satt med gästerna och underhåll i vanlig ordning medans mamma stod vid spisen. Jag kände alltid att det var märkligt att inte hinna umgås med gästerna som man bjudit hem för att umgås med. Så jag startade PetersMat för att värden och värdinnan tillsammans skall få umgås med sina gäster och slippa tänka på att salladen skall dressas och såsen inte får brännas vid.
Hur går detta då till? Jo, kunden kontaktar mig och säger att hon vill bjuda några vänner på middag men vill inte stå vid spisen själv. Jag ger då förslag på några lämpliga rätter, som därefter mynnar ut i en meny. Jag lagar det mesta av maten hemma, och sedan färdigställer jag det hemma i kundens kök precis innan gästerna skall äta. Jag serverar och svarar på frågor, beskriver hur jag tillagat rätterna och kanske även berättar en anekdot från mina matupplevelser. Efter middagen städar jag upp i köket och beger mig hemmåt.
Jag har haft två stycken middagar hittills och mottagandet har varit bra om man får tro deras vänliga ord. Tomma tallrikar indikerar att de menar vad de säger...
Utöver att ha pysslat med detta, så håller även på att bygga en hemsida... Jag är inte direkt okunnig på datorer, men jag har aldrig byggt en hemsida tidigare varför det tar lite tid i anspråk. Vill ni kika på den och se hur den utvecklas är det bara att gå in på www.petersmat.com. Än så länge är det bara lite kontaktuppgifter men när allt är klart kommer min blogg att husera här, mina menyer, bilder, inspiration osv. Är ni intresserade av att anlita mig och ni bor i Jönköpingsområdet är det bara att maila mig så får ni veta mer.
Buenas noches!
Peter
Jag har blivit mer seriös med mitt matintresse än vad jag för bara några månader sedan kunde ana. Jag tar numera betalt för att laga mat åt folk. En underbar känsla och en rejäl egotripp när man ser att gästerna uppskattar maten man lagar...
Anledningen till att jag tror att det kan finnas en marknad för detta är min egen älskade mor. Jag kommer ihåg de gånger mina föräldrar hade middag. Pappa satt med gästerna och underhåll i vanlig ordning medans mamma stod vid spisen. Jag kände alltid att det var märkligt att inte hinna umgås med gästerna som man bjudit hem för att umgås med. Så jag startade PetersMat för att värden och värdinnan tillsammans skall få umgås med sina gäster och slippa tänka på att salladen skall dressas och såsen inte får brännas vid.
Hur går detta då till? Jo, kunden kontaktar mig och säger att hon vill bjuda några vänner på middag men vill inte stå vid spisen själv. Jag ger då förslag på några lämpliga rätter, som därefter mynnar ut i en meny. Jag lagar det mesta av maten hemma, och sedan färdigställer jag det hemma i kundens kök precis innan gästerna skall äta. Jag serverar och svarar på frågor, beskriver hur jag tillagat rätterna och kanske även berättar en anekdot från mina matupplevelser. Efter middagen städar jag upp i köket och beger mig hemmåt.
Jag har haft två stycken middagar hittills och mottagandet har varit bra om man får tro deras vänliga ord. Tomma tallrikar indikerar att de menar vad de säger...
Utöver att ha pysslat med detta, så håller även på att bygga en hemsida... Jag är inte direkt okunnig på datorer, men jag har aldrig byggt en hemsida tidigare varför det tar lite tid i anspråk. Vill ni kika på den och se hur den utvecklas är det bara att gå in på www.petersmat.com. Än så länge är det bara lite kontaktuppgifter men när allt är klart kommer min blogg att husera här, mina menyer, bilder, inspiration osv. Är ni intresserade av att anlita mig och ni bor i Jönköpingsområdet är det bara att maila mig så får ni veta mer.
Buenas noches!
Peter
Igy Vidal
Denna historia blir bara bättre och bättre... Det började med att jag och min bror åt på Bloom i Malmö. Det som hände under den middagen blev sedan kommenterat av ägaren till Bloom tillika huvudperson i min historia, Igy Vidal. För er som inte läst inlägget eller kommentaren, läs det innan ni går vidare.
Det som hände i torsdags förra veckan gör att Igy Vidal för evigt är min stora idol, samt att han när han vill får kalla mig idiot och det enda jag kan säga är "Jag vet, jag är en idiot". Under ett event på Olsson&Gerthel i torsdags fick historien sin efterlängtade uppföljning. Min bror träffade då nämligen Igy Vidal och berättade för honom om osten som vi trodde var gratis, och att det har skrivits ett blogginlägg om denna händelse. Igy var väl medveten om bloggandet och vår uppfattning om vad som hände den kvällen... dock hade han en annan uppfattning, vilket så här i efterhand får mig att skämmas...
Uppenbarligen så tyckte han att vi två matintresserade grabbar förgyllde hans kväll, där vi satt i jeans och skjorta, dreglandes över hans kulinariska frivolter. Igy gick ut i köket och sade att det sitter två sköna killar i restaurangen som han ville göra något speciellt för. Killarna i köket sade att "Vi har ju en bit Roquefort Carles och en halv flaska Chateau d'Yquem -67?"................ Chateau dYquem!!!!!!!! 1967!!!!!!!!!
Igy tog alltså tog betalt för osten, men bjöd oss på vin för 10.000 spänn!!!!! Inte nog med att det är ett av de dyraste vinhusen som går att dricka, det är även årgång -67 som är en av de bästa som d'Yquem har gjort!!!!! Och jag klagar på att han tog betalt för en ostbit??????????????
Igy bjuder mig och min bror på ett av världens bästa viner, och jag tackar honom med att skriva ett blogginlägg om att han är en lurendrejare. Jag är en idiot.
Gå gärna in och lär känna Igy på Blooms sköna hemsida. Klicka på "Personal" uppe till höger så håller han en liten presentation om stället och dess personal, samt att han visar sin underbara personlighet som genomsyrar hela hans matfilosofi. Rättfram, inga genvägar, ärlighet och humor.
Igy! If you are reading this, please accept my apologies as I am a nobody that knows nothing about food, wine, women, football or life. I am just a person who enjoys a good dinner, and I hope I will enjoy one more at your establishment real soon. Yours sincerely/ Peter
Vive la Bloom et Igy!
Peter
Det som hände i torsdags förra veckan gör att Igy Vidal för evigt är min stora idol, samt att han när han vill får kalla mig idiot och det enda jag kan säga är "Jag vet, jag är en idiot". Under ett event på Olsson&Gerthel i torsdags fick historien sin efterlängtade uppföljning. Min bror träffade då nämligen Igy Vidal och berättade för honom om osten som vi trodde var gratis, och att det har skrivits ett blogginlägg om denna händelse. Igy var väl medveten om bloggandet och vår uppfattning om vad som hände den kvällen... dock hade han en annan uppfattning, vilket så här i efterhand får mig att skämmas...
Uppenbarligen så tyckte han att vi två matintresserade grabbar förgyllde hans kväll, där vi satt i jeans och skjorta, dreglandes över hans kulinariska frivolter. Igy gick ut i köket och sade att det sitter två sköna killar i restaurangen som han ville göra något speciellt för. Killarna i köket sade att "Vi har ju en bit Roquefort Carles och en halv flaska Chateau d'Yquem -67?"................ Chateau dYquem!!!!!!!! 1967!!!!!!!!!
Igy tog alltså tog betalt för osten, men bjöd oss på vin för 10.000 spänn!!!!! Inte nog med att det är ett av de dyraste vinhusen som går att dricka, det är även årgång -67 som är en av de bästa som d'Yquem har gjort!!!!! Och jag klagar på att han tog betalt för en ostbit??????????????
Igy bjuder mig och min bror på ett av världens bästa viner, och jag tackar honom med att skriva ett blogginlägg om att han är en lurendrejare. Jag är en idiot.
Gå gärna in och lär känna Igy på Blooms sköna hemsida. Klicka på "Personal" uppe till höger så håller han en liten presentation om stället och dess personal, samt att han visar sin underbara personlighet som genomsyrar hela hans matfilosofi. Rättfram, inga genvägar, ärlighet och humor.
Igy! If you are reading this, please accept my apologies as I am a nobody that knows nothing about food, wine, women, football or life. I am just a person who enjoys a good dinner, and I hope I will enjoy one more at your establishment real soon. Yours sincerely/ Peter
Vive la Bloom et Igy!
Peter
Grisen i Toscana
Påsken 2008 befann sig jag och min familj i underbara Florens för att möta våren. Mina förhoppningar om att äta riktigt bra mat infriades ofta, men en dag blev det helt fel. Vi hade hyrt en bil för att åka runt i Chianti-distriktet för att köpa lite vin och olivolja, och självklart för att hitta det där stället som ingen annan hittat med en rund husmor som inte pratade engelska, men som kunde laga den bästa maten i hela Italien.
Regnet öste ner och det var ca 10 grader varmt när vi lämnade Florens. Vi styrde söderut mot Chianti för att hitta de pärlor andra missat. Vi köpte lite vin på en gård, olivolja på en annan, och framåt lunchtid kände vi att det var dags att fylla magen med några italienska läckerheter. Det var dock fullsatt överallt i den första byn vi försökte. Precis som det var i den andra. Och den tredje. Varje gång vi parkerade bilen och började vandra för att hitta mat öste regnet ner på oss vilket gjorde att vi blev allt blötare och kallare. Vi hade nog letat i en timme eller två innan vi på en liten öde väg åkte förbi en skylt där det stod "Restaurante" och en pil in till vänster. Perfekt tänkte vi, och sprang snabbt in på stället för att undvika vattnet som så ihärdigt strömmade ner över vår "möta våren resa".
Personalen tittade undrande på oss om vi kommit rätt. Ingen pratade engelska (vilket jag gillade!) men förstod ändå när jag sade "quattro persona divorare, si?"... "si, no problema!". Vi blev hänvisade till ett runt bord i hörnet på denna restaurang, och när vi hade satt oss kom en 200 kilos kock och hans ännu större mamma fram till oss och började prata italienska med mig då de trodde att jag pratade deras underbara antika språk, vilket jag inte gör. "Antipasti, si" sade jag och "carne, grazie"... När frågan kom till vilket kött vi ville ha, var vi tvungna att använda charader. Kocken satte två horn i pannan med sina fingrar och sade "bähhhh". Jag gissade på get eller lamm. Nästa alternativ var ett djur på alla fyra som grymtade. Gris var vår kvalificerade gissning. Då vi hade börjat ana oråd gällande denna restaurang, då vi nu insett att vi var de enda gästerna, valde vi det något säkrare grisalternativet.
Förrätten kom in och det var olika korvar, skinka, oliver, bröd, olja, rostade grönsaker osv vilka smakade mycket bra. Sedan började en relativt otrevlig lukt tränga sig på våra känsliga skandinaviska näsor. Vi förstod vad det var som luktade när 5 kilo grillat griskött sattes ner mitt på bordet. Det var inte genomstekt, svålen satt kvar och man kunde ana en del hår som blivit svedda över den öppna elden. Det luktade riktigt illa, och ingen kunde äta det. Det var nästan så att det vände sig i magarna på oss när vi såg den svedda svålen och det råa köttet. Till råga på allt, så stod kocken bredvid vårt bord och verkade riktigt stolt då detta uppenbarligen var husets paradrätt. Då han insåg att vi inte riktigt höll med om rättens storhet, blev han aningen ledsen och besviken. Resten av måltiden stannade han i köket...
Vad kan man då lära sig av denna historia? Inte mycket, förutom att det är svårare att tillaga en gris än att likna en.
Regnet öste ner och det var ca 10 grader varmt när vi lämnade Florens. Vi styrde söderut mot Chianti för att hitta de pärlor andra missat. Vi köpte lite vin på en gård, olivolja på en annan, och framåt lunchtid kände vi att det var dags att fylla magen med några italienska läckerheter. Det var dock fullsatt överallt i den första byn vi försökte. Precis som det var i den andra. Och den tredje. Varje gång vi parkerade bilen och började vandra för att hitta mat öste regnet ner på oss vilket gjorde att vi blev allt blötare och kallare. Vi hade nog letat i en timme eller två innan vi på en liten öde väg åkte förbi en skylt där det stod "Restaurante" och en pil in till vänster. Perfekt tänkte vi, och sprang snabbt in på stället för att undvika vattnet som så ihärdigt strömmade ner över vår "möta våren resa".
Personalen tittade undrande på oss om vi kommit rätt. Ingen pratade engelska (vilket jag gillade!) men förstod ändå när jag sade "quattro persona divorare, si?"... "si, no problema!". Vi blev hänvisade till ett runt bord i hörnet på denna restaurang, och när vi hade satt oss kom en 200 kilos kock och hans ännu större mamma fram till oss och började prata italienska med mig då de trodde att jag pratade deras underbara antika språk, vilket jag inte gör. "Antipasti, si" sade jag och "carne, grazie"... När frågan kom till vilket kött vi ville ha, var vi tvungna att använda charader. Kocken satte två horn i pannan med sina fingrar och sade "bähhhh". Jag gissade på get eller lamm. Nästa alternativ var ett djur på alla fyra som grymtade. Gris var vår kvalificerade gissning. Då vi hade börjat ana oråd gällande denna restaurang, då vi nu insett att vi var de enda gästerna, valde vi det något säkrare grisalternativet.
Förrätten kom in och det var olika korvar, skinka, oliver, bröd, olja, rostade grönsaker osv vilka smakade mycket bra. Sedan började en relativt otrevlig lukt tränga sig på våra känsliga skandinaviska näsor. Vi förstod vad det var som luktade när 5 kilo grillat griskött sattes ner mitt på bordet. Det var inte genomstekt, svålen satt kvar och man kunde ana en del hår som blivit svedda över den öppna elden. Det luktade riktigt illa, och ingen kunde äta det. Det var nästan så att det vände sig i magarna på oss när vi såg den svedda svålen och det råa köttet. Till råga på allt, så stod kocken bredvid vårt bord och verkade riktigt stolt då detta uppenbarligen var husets paradrätt. Då han insåg att vi inte riktigt höll med om rättens storhet, blev han aningen ledsen och besviken. Resten av måltiden stannade han i köket...
Vad kan man då lära sig av denna historia? Inte mycket, förutom att det är svårare att tillaga en gris än att likna en.
Ciao!
Pietro
Middagsbord...
Bland det vackraste jag vet är middagsbord efter middagen med några kära vänner. Det står några tomma vinglas, någon har spillt sås på duken, en använd servett ligger ihopvikt på tallriken... även om inte gästerna sitter kvar vid bordet kan man se att de har haft en underbar middag där de ätit lite för mycket och kanske druckit lite för mycket.
Bilden nedan tog jag på ett underbart ställe i Rom. Det enda jag vet om sällskapet som satt här är att de lämnade det bästa middagsbordet jag lyckats fånga med min kamera...
Bilden nedan tog jag på ett underbart ställe i Rom. Det enda jag vet om sällskapet som satt här är att de lämnade det bästa middagsbordet jag lyckats fånga med min kamera...
Ha en skön kväll!
Peter
Private Dining
På fredag smäller det! Då har jag min första bjudning som privat kock. Det är en kontakt till mig som funderar på att erbjuda mina tjänster mer frekvent, och vi kommer även att ta lite bilder som de kan använda i marknadsföringssyfte. Tanken är att de som hyr lägenhet eller hus av dem kan hyra mina tjänster för att arrangera en middag där de bor.
Varför jag startar Private Dining beror på att det i Jönköping enligt mitt tycke finns väldigt få prisvärda krogar. Min tanke är att erbjuda denna tjänst till privatpersoner och företag som vill ha riktigt bra mat till vettiga priser. Detta är som sagt min hobby och inget jag skall försörja mig på, men jag hoppas att ha någonstans runt en middag per månad då jag får skämma bort mina gäster med mat enligt deras önskemål.
Nedan ser ni den meny som kommer att dukas upp på fredag för mina första gäster!
Ha det gott som få!
Peter
Varför jag startar Private Dining beror på att det i Jönköping enligt mitt tycke finns väldigt få prisvärda krogar. Min tanke är att erbjuda denna tjänst till privatpersoner och företag som vill ha riktigt bra mat till vettiga priser. Detta är som sagt min hobby och inget jag skall försörja mig på, men jag hoppas att ha någonstans runt en middag per månad då jag får skämma bort mina gäster med mat enligt deras önskemål.
Nedan ser ni den meny som kommer att dukas upp på fredag för mina första gäster!
Pilgrimsmussla
Vinägrett, Avokado, Kaviar
-
Torskrygg
Purjolökscreme, Topping, Rökt olivolja
-
Melon
Sauternessorbet, Mynta
-
Choklad
Pistage, Havssalt, Hallon
Ha det gott som få!
Peter
Le Trottoir
Igår kväll hade jag och min kvinna lite kvalitétstid. Vi lämnade Esther till farmor, för att sedan gå ut och äta en bit mat i lugn och ro, utan att bli avbrutna av Esthers rop på uppmärksamhet. Då utbudet i staden Jönköping inte är något vidare, bestämde vi oss för att prova något nytt. Le Trottoir blev vår tillflyktsort denna kväll, med en underbar fransk matsedel som lockade.
Men som vi alla vet räcker det inte att ha en matsedel som ser aptitlig ut. Man måste även kunna tillreda rätterna med en viss finess för att gästerna skall bli nöjda. Och tyvärr så saknas detta på Le Trottoir. Jag beställde en Croque Monsieur till förrätt, och kalvlever till varmrätt. Till detta en kall Stella och min ögonsten, Linda.
När förrätten kommer in vill jag nästan skicka tillbaks den eftersom jag blir chockad över storleken på den. "Smörgåsen" tar upp hela tallriken, jag bedömer att måtten på den var 15cm bred, 25 cm lång och 3-4cm hög. Oaptitligt var det, och inte särskilt gott heller. När servitrisen frågar om det smakade gott, så sade jag att det var alldeles för mycket. Det såg oaptitlig ut, och då svarar hon "jag vet, det är alldeles för mycket". När gästerna tycker att något är för stort och personalen säger detsamma så borde väl denna information gå fram till köket? Storleken på denna brödbit är sådant som man matar ett 30 tal hungriga änder med under vintermånaderna.
Varmrätten var helt OK, och sedan var det kaffe. En espresso beställde jag, och den kommer in helt utan crema... Besvikelse.
Nä, varför White Guide tycker att Le Trottoir är ett bra tips är mycket svårt att förstå.
Nedan bilder på en tredjedel av mackan som jag inte kunde äta upp samt en helt misslyckad kopp espresso.
Trevlig söndag!
Peter
Men som vi alla vet räcker det inte att ha en matsedel som ser aptitlig ut. Man måste även kunna tillreda rätterna med en viss finess för att gästerna skall bli nöjda. Och tyvärr så saknas detta på Le Trottoir. Jag beställde en Croque Monsieur till förrätt, och kalvlever till varmrätt. Till detta en kall Stella och min ögonsten, Linda.
När förrätten kommer in vill jag nästan skicka tillbaks den eftersom jag blir chockad över storleken på den. "Smörgåsen" tar upp hela tallriken, jag bedömer att måtten på den var 15cm bred, 25 cm lång och 3-4cm hög. Oaptitligt var det, och inte särskilt gott heller. När servitrisen frågar om det smakade gott, så sade jag att det var alldeles för mycket. Det såg oaptitlig ut, och då svarar hon "jag vet, det är alldeles för mycket". När gästerna tycker att något är för stort och personalen säger detsamma så borde väl denna information gå fram till köket? Storleken på denna brödbit är sådant som man matar ett 30 tal hungriga änder med under vintermånaderna.
Varmrätten var helt OK, och sedan var det kaffe. En espresso beställde jag, och den kommer in helt utan crema... Besvikelse.
Nä, varför White Guide tycker att Le Trottoir är ett bra tips är mycket svårt att förstå.
Nedan bilder på en tredjedel av mackan som jag inte kunde äta upp samt en helt misslyckad kopp espresso.
Trevlig söndag!
Peter
Matbloggar...
Anledningen till att jag startade en blogg var att jag inte kunde hitta någon som jag tyckte var bra. De enda jag hittade var tråkiga recept på grå vardagsmat kombinerat med riktigt dåliga bilder.
Jag har nu hittat en blogg som jag tycker är trevlig att läsa. Intressanta råvaror, en del hyfsade maträtter men framför allt riktigt bra fotografier. Kolla in ett lingon, det är den bloggen värd, om inte annat för fotografierna. Dock finns det alldeles för mycket matbloggar som inte är bra. Det är den bittra sanningen. Kanske är även min blogg en onödig utfyllnad av internet?
Nu till det sämsta receptet jag läst på en matblogg. Om man ens kan kalla det recept, då man blandar två halvfabrikat:
1tub skinkost
12 minikrustader
Persilja
Fyll krustaderna med skinkosten, in i 200 grader i 15 minuter, strö persilja över.
Ha en trevlig kväll/
Peter
Jag har nu hittat en blogg som jag tycker är trevlig att läsa. Intressanta råvaror, en del hyfsade maträtter men framför allt riktigt bra fotografier. Kolla in ett lingon, det är den bloggen värd, om inte annat för fotografierna. Dock finns det alldeles för mycket matbloggar som inte är bra. Det är den bittra sanningen. Kanske är även min blogg en onödig utfyllnad av internet?
Nu till det sämsta receptet jag läst på en matblogg. Om man ens kan kalla det recept, då man blandar två halvfabrikat:
1tub skinkost
12 minikrustader
Persilja
Fyll krustaderna med skinkosten, in i 200 grader i 15 minuter, strö persilja över.
Ha en trevlig kväll/
Peter
Logo samt Tommy...
Hej kära läsare!
Jag har varit lite offside på sista tiden då jag varit tvungen att ta tag i annat än att skriva om mat... Jag har ju nu en liten Esther som jag gärna vill visa hur man gör en bra bearnaise, och en bra bearnaise gör man ju inte direkt framför datorn.
En annan sak som hänt den sista tiden är att min gode vän Joel har skapat en grafisk profil till mig. Detta hade jag inte en aning om, och det var nästan så att tårarna började rinna när jag såg det jobb som han har lagt ner på mig och mitt matintresse. Visst, han får äta väldigt mycket av min mat, men ändå... Han är verkligen en underbar vän! Tack Joel! Jag har dock ännu inte lärt mig hur man programmerar i HTML, varför jag inte kunnat lägga in loggan i min blogg. Tittar ni ovanför detta inlägg står det fortfarande Peters Mat i vanliga bokstäver. Där kommer loggan att vara när jag väl löser problemet.
Något riktigt roligt som hänt är att min vän Tommy "Årets Kock 2007" Myllymäki skall öppna restaurang i Jönköping. När jag ringde och gratulerade honom så sade han att det kommer bli riktigt bra mat gjord på de råvaror vi har här nere Jönköpings trakten. De siktar på att bli en av de 20 bästa i landet, precis som de gör med Julita Värdshus. Det fina är att Julita är enbart öppet på sommaren, och Svarta Börsen kommer att vara stängt på sommaren. Detta gör ju kombinationen helt perfekt. När Tommy vann årets kock, valde han att åka till USA för att hämta inspiration. Han besökte både New York och San Fransisco vilket borgar för att han har bagaget fullt med sköna rätter till Jönköpingsborna. Äntligen kommer vi få en restaurnang som inte har pizza, pasta och hamburgare på menyn.
Tommy och hans kvinna Malin kommer att dra sig neråt södra vätterbygden någon gång runt påsk, och jag har bjudit in paret för en välkomstmiddag. Självklart kommer jag att skriva ett inlägg om vad jag bjuder den berömda kocken på. Hoppas han inte kritiserar för hårt. Fast å andra sidan, vad skulle han möjligtvis kunna kritisera?
Nedan ser ni den logga som min hobby nu har fått.
Jag har varit lite offside på sista tiden då jag varit tvungen att ta tag i annat än att skriva om mat... Jag har ju nu en liten Esther som jag gärna vill visa hur man gör en bra bearnaise, och en bra bearnaise gör man ju inte direkt framför datorn.
En annan sak som hänt den sista tiden är att min gode vän Joel har skapat en grafisk profil till mig. Detta hade jag inte en aning om, och det var nästan så att tårarna började rinna när jag såg det jobb som han har lagt ner på mig och mitt matintresse. Visst, han får äta väldigt mycket av min mat, men ändå... Han är verkligen en underbar vän! Tack Joel! Jag har dock ännu inte lärt mig hur man programmerar i HTML, varför jag inte kunnat lägga in loggan i min blogg. Tittar ni ovanför detta inlägg står det fortfarande Peters Mat i vanliga bokstäver. Där kommer loggan att vara när jag väl löser problemet.
Något riktigt roligt som hänt är att min vän Tommy "Årets Kock 2007" Myllymäki skall öppna restaurang i Jönköping. När jag ringde och gratulerade honom så sade han att det kommer bli riktigt bra mat gjord på de råvaror vi har här nere Jönköpings trakten. De siktar på att bli en av de 20 bästa i landet, precis som de gör med Julita Värdshus. Det fina är att Julita är enbart öppet på sommaren, och Svarta Börsen kommer att vara stängt på sommaren. Detta gör ju kombinationen helt perfekt. När Tommy vann årets kock, valde han att åka till USA för att hämta inspiration. Han besökte både New York och San Fransisco vilket borgar för att han har bagaget fullt med sköna rätter till Jönköpingsborna. Äntligen kommer vi få en restaurnang som inte har pizza, pasta och hamburgare på menyn.
Tommy och hans kvinna Malin kommer att dra sig neråt södra vätterbygden någon gång runt påsk, och jag har bjudit in paret för en välkomstmiddag. Självklart kommer jag att skriva ett inlägg om vad jag bjuder den berömda kocken på. Hoppas han inte kritiserar för hårt. Fast å andra sidan, vad skulle han möjligtvis kunna kritisera?
Nedan ser ni den logga som min hobby nu har fått.
Ha det gottgottgott!
Peter
Peter
Spanien runt med Gwyneth & Co
Igår kväll såg jag ett program som jag är tvungen att berätta om. Programmet heter "Spanien runt med Gwyneth & Co" och ett underbart litet program om 4 personer som åker runt till det som är mest sevärt inom gastronomi i Spanien. De fyra som åker runt är Gwyneth Paltrow, Mario Batali(kock), Mark Bittman(matskribent) och Claudia Bassols(skådespelerska). Gwyneth och Claudia är mest med för att de är snygga och trevliga, medans programmets mest intressanta person är Mark Bittman. Enligt mig är dock den fjärde, Mario, varken snygg eller intressant.
Programmet utspelar sig i det underbara Spanien. Underbar natur och underbara utflykter. Vi får se när manchego blir till, när vin i Rioja framställs och när de är på Dali museum. Framför allt får vi se när de mest underbara maträtter framställs på några av de bästa restauranger som Spanien kan uppbringa. Ett helt underbart program för alla som gillar att njuta av livet!
Programmet sänds på onsdagar kl 22.05-23.05 på kanal 9. Repris på söndagar kl 18.00.
Missa det inte!
Peter
Programmet utspelar sig i det underbara Spanien. Underbar natur och underbara utflykter. Vi får se när manchego blir till, när vin i Rioja framställs och när de är på Dali museum. Framför allt får vi se när de mest underbara maträtter framställs på några av de bästa restauranger som Spanien kan uppbringa. Ett helt underbart program för alla som gillar att njuta av livet!
Programmet sänds på onsdagar kl 22.05-23.05 på kanal 9. Repris på söndagar kl 18.00.
Missa det inte!
Peter
